Överraskad!

Överraskning!
Luna klarade operationen så bra. Roger och jag var såååå imponerade av hennes sätt att hantera dagarna innan och efter operationen. Vår lilla tjej är väldigt modig och stark! En superhjältes egenskaper!

Överraskad!
Julen tar slut så fort! Men jag hann njuta lite. Våra barn är nöjda och tomten kom. Familj är alltid familj och på julen är det familjen som räknas. Men det bästa med jul är juldagen. Då leker vi, bygger lego oftast. Myser och inga måsten finns…

Överraskad!
Gott Nytt År! Jag var ledig på nyårsafton och nyårsdagen. Det var längesedan. Sköna vännerna som numera är familjen vi valde och hade tur som valde oss. Det bästa med nyårsafton var nyårsdagen. Brunch och sen en skogspromenad! Bästa starten på nya året.

Överraskad!
Nått är på gång! De planerar något! Martin kommer vara där. Är Koko Barnvakt? Min födelsedag och inget händer?! Men fika med M&M det är mysigt. Men jag fick inte gå någonstans… Mysbralleläge på födelsedagen var inte vad jag önskade mig i år! 35e året!
Lördag, världens slappedag. Spela lite, spela lite till. Orkar inte greja hemma… Roger säger att vi ska äta ute på kvällen för att fira lite. Mat =/ inte så sugen på att bara äta. Vill göra något! Överraskning!!! Där sitter dom. Hela goa gänget. De som ger energi. De varma människor som man hoppas alltid väljer att vara familjen vi valde.
Tack för en ypperlig födelsedag!

Överraskad!
Jag jobbade en söndag. Det var kul =D När jag kommer hem och posten från fredagen äntligen hade lämnat vår brevlåda och hittat in i vårt hus. Där bland breven ligger kallelsen till nästa operation. I mars är det dags igen!

Året 2017 är prova nya saker och säg inte nej till erbjudanden som berikar livet!
Cykelvasan är dock väldigt lång… haha!

Ha D Gott – Igelkott

Operation slutförd!

Operation klar!
Det gick så bra! Vi har en superhjälte i vår familj. Hon är lång, smal, blond och älskar hästar. Men hon är också den modigaste och mest imponerande 7-åring som finns.
Operationen tog lite längre tid än vi trott. Vi väntade, väntade och väntade tillslut gick vi och frågade. Det var som vi visste! De var på väg med henne från operationssalen till uppvaket. Om det inte hade varit för att hissarna bråkade hade vi säkert varit där före Luna. Efter att ha väntat på hissen i typ 5 minuter hamnade vi i en hiss som tog oss till 11e våningen och sedan fick vi fjäska oss in i en hiss med två syrror och en patient i en säng. De skrattade mest åt oss!

På uppvaket fick vi vänta en stund tills Luna vaknade sen ville hon därifrån med en gång. Käka lite glass och sedan iväg till avdelningen. Samma igen med hissarna så det blev en omväg genom en hel avdelning till hissarna på andra sidan =D En karavan med två sängar, två syrror, jag och Roger på villovägar på Sahlgrenska.

Innan var vi rädda för att hon skulle ha ont och framförallt att det skulle sätta sig inför vårens operation. Samma igen men andra sidan käken. Men hon ville mest hemför det var tråkigt på sjukhus. Tyckte det var onödigt att behöva sova där. Ville bli av med alla slangar men spara alla plåster. Hon fick för sig att hon skulle hoppa hage i korridoren, hoppade två steg innan hon kom på att det inte var någon bra idé med nyopererat ben. När hon skulle skynda sig till lekterapin tyckte hon att prata med kirurg Jonna var onödigt och höll på att riva hela droppställningen. Vi hann bara kika in och se hur det såg ut. Luna bestämde ganska snabbt vad vi skulle göra när vi vaknade. Vi sov gott!

Vakna, frukost. Kan vi gå nu? Lekterapin var det enda Luna tänkte på. Men vi var tvungna att vänta på läkarna och Luna ville inte gå in i rummet igen så då satte vi oss i korridoren. Tillslut kom vår läkare och bästa syrran Anna. Tillslut satt alla ner på golvet i korridoren.
4 vuxna, varav två i vita rockar på golvet med en superhjälte! Första gången som de hade hemskrivningsmöte på golvet. Det bjuder vi på!

Hemma! 4 veckor utan idrott. 2 veckor sjukskrivning. 2 veckor med 9-tabletter antibiotika om dan. Vilket också innebär 3 glassar om dan. Vi pluggade matte. Inte Lunas favoritämne. Mammas tålamod flyttade ut ibland. Fanns inte plats längre. Men klara blev vi. 2 nätter fick vi ta bort det onda med värktabletter. Annars var det mest två veckor med mindre spring, mer kontroll av mat och mindre risk för infektioner. Hade det inte varit för att Luna inte fick röra sig och att hon var tvungen att ta så mycket mediciner så hade hon säkert kunna börja skolan efter 1 vecka.
Nu laddar vi för nästa gång!

Ha D Gott – Igelkott

Kosläpp på Nuntorp 2016

Idag sken solen på oss! Efter de vanliga aktiviteterna vi numera roar oss med på söndagar så begav vi oss mot Nuntorp för att se det bästa kosläppet. Hel mysig dag med Hopp-i-Hö, Tipspromenad, Traktor-provning, Gigantisk-Uppblåsbar-Ko-Studdsning och givetvis bulle med mjölk i kohagen!

Här är lite bilder från vår härliga dag:

Ha D Gott – Igelkott

Hjärnspöken!

Som ett brev på posten! Tanken på att det har varit lugnt länge nu med operationer och läkarbesök slog oss men så kom det. En kallelse till tandläkaren och röntgen. Direkt kommer de. Hjärnspökena! Tankar på om det blir operation, när det blir, hur det kommer funka med skola och jobb… De är många gastar inom samma skallben som tar fokus från allt annat. Men man håller ju oron för sig själv till Luna låter det annorlunda…

Vi ska ta foton på skelettet. De ska kolla dina nya snygga framtänder. De ska använda bilderna för att bestämma om det är dags för operation men det behöver vi inte tänka på nu! Nu ska vi bara åka till Odontosaurusarna och fota skelettet sen går vi och äter glass.

Det gick bra hos Odontologen och Röntgen men sen kom nästa Hjärnspöke! När kommer beskedet? När blir det dags? Det blir nog i år! Hur ska det funka det är ju fler som är borta på jobbet… Massivt anfall igen!

Men de största kjedjeskramlande monsterna är ju dem om hur Luna ska hantera det. Hon är ju stark och modig men hon är vår lilla tjej. Hon kommer ju vara ledsen, det kommer vara kämpigt men kommer det bli så jobbigt att läkarskräcken kommer tillbaka?

Vi fick ett nytt brev. Det blir dags i november. Operation nummer 4. Man tycker att man borde vänja sig men DET GÖR MAN ALDRIG. Skönt att det är en bit bort. Kanske kan man skrämma bort tankarna över sommaren men de kommer tillbaka och när november närmar sig kommer det vara så många att man har svårt att koncentrera sig på annat.

Det finns de små oväsentliga om praktiska saker, de mellan stora om hon kommer missa mycket i skolan och de gigantiska om hur det kommer gå?! Det kommer ju gå bra, det är ju svaret man får när man låter tankarna bli till ord och innerst inne så vet man ju det själv. Men det är en liten process att ta sig igenom och den tar inte riktigt slut förrän man står där på jobbet igen. När man har facit i handen även om man vet vad det står ungefär om man skulle tjuvkika. Det är en slags mentalförberedelse som man måste igenom om man ska orka och kunna vara stark för hennes skull.

När det är Enzos tur, kanske om två år. Vet vi lite hur den här operationen funkar vi vet lite mer om det praktiska runt omkring man finner en viss ro i det men det känslomässiga och hur han hanterar det kan man aldrig förbereda sig på. Därför kommer hela processen gås igenom en gång till. Alla tänkbara scenarion skall bearbetas och störa tankarna på dagen och drömmarna på natten.

Dessa Hjärnspöken tar så mycket energi. Men när det är klart så får man lika mycket tillbaka av att sparka ut dem och allting är lite lättare. Andra problem är så mycket mindre och vi har alltid varandra att krama om!

Ha D Gott – Igelkott

Det var väl bara en tidsfråga!

Vi har alltid fruktat det! Har väl tänkt att det kommer hända förr eller senare. När de stängde vår lilla trygga skola så diskuterade vi detta. Vi kom överens om att vara lite extra uppmärksamma och vi tänkte att det kommer ju hända det är bara en fråga om när.

Att bli retad i skolan tror jag händer alla barn någon gång. Oavsett anledning skall det aldrig tas lätt. Barn måste få känna sig trygga och trivas i skolan annars kan de aldrig glädjas av att vara där eller ens vilja gå dit. Det är ju en förutsättning för att kunna ta åt sig kunskap. Man ska som barn inte behöva oroa sig om hur man ser ut, vad man har på sig, vem man är vän med eller vad man gillar att göra.

I vår lilla skola var att vara född med LKG och ha ett annorlunda läpp aldrig ett problem. Vi har vi få tillfällen fått en fråga om varför Lunas läpp inte ser ut som alla andras men aldrig att nån sagt något elakt!

Tyvärr så hände det i den nya skolan. Redan termin två. Luna sa det inte rätt ut. Men genom att en uttrycka sig med ilska och destruktiva fraser som vi aldrig trodde att hon skulle säga så förstod vi att något var fel. Hon var inte alls sig själv. Ledsen och nedstämd. Muttrade och stängde in sig på sitt rum. Vi fick lirka lite men fick fram att hon blivit mobbad i skolan p.g.a sitt utseende. Hon berättade att hon fick gömma sig på morgonen för att han inte skulle se henne.

Detta gjorde oss så arga att vi skakade. Vi hade ändå misstänkt att detta skulle hända förr eller senare men det hjälpte inte ett dugg. Ilskan steg inom oss ju mer hon berättade. Vi fick detta till oss precis innan en längre ledighet och tankarna på hur detta skulle utspelas och hur vi skulle stoppa det förföljde oss hela lovet. Mejlet till rektorn var skickat men svaret skulle ju dröja till måndagen. Men det kändes ändå rätt att gå via skolan. Inte ta kontakt med föräldrar till honom. Hur hade man själv reagerat om en förälder ringt upp och sagt att ens barn mobbat någon annan?! Vi pratades vid sen, hans mamma och jag. Bubblande känslor av medlidande för att de måste vara jättejobbigt för dem, blandat av man fortfarande var upprörd över att det hänt och med tveksamhet till hur man agerat.

Vi har pratat igenom allt! Vi har har varit noga med att tala om för Luna att det var jättebra att hon berättade att hon är stark och modig men att hon inte får bära det inom sig. Hon måste tala med oss eller någon annan vuxen så vi kan hjälpa henne. Hon är helt sig själv igen. Vi hoppas att han också mår bättre av att detta kom upp. Vi hyser inget agg alls! Vi vet att det är kärleksfulla och engagerade föräldrar som bryr sig som backar upp honom.

Jag ville skriva av mig dagarna efter vi fått reda på detta men då hade nog ilskan tagit över. Nu kan jag på ett sätt glädjas över att han var någon med föräldrar som blev uppriktigt lika arga och ledsna över detta som vi,  att vi med all säkerhet fått stopp på detta och att Luna t.o.m fått en liten superhjälte på skolgården som kanske kan hjälpa henne om någon retas. Vi kräver absolut inte att de ska vara vänner, bara att de inte är ovänner. Vi hoppas att hon säger det rakt ut nästa gång. Att detta hjälper henne i framtiden om och när det händer igen…

Ha D Gott – Igelkott

Den Allsmäktiga Skärmen!

Våra barn sitter för mycket vid skärmar! De har glömt hur man leker. De utvecklar inte sin sociala samvaro. De rör på sig för lite. De är inte ute tillräckligt. De får nackproblem. De negativa aspekterna av plattor, konsolspel och datorer kan radas upp.

Skall man hindra barnen från att bli slavar under skärmens makt?! Skall man ge dem fri tillgång? Skall man förhindra dem helt? Skall man föregå med gott exempel? Eller är lagom bäst?

Våra barn gillar att spela. Plattor och dator används mer än gärna. Ibland är plattan en bra lösning. När håret skall borstas eller klippas, på resor, eller när man behöver roa barnen korta stunder. När man själv behöver en stund att laga mat, hänga tvätten eller bara andas lite efter en hektisk dag.

Men den allsmäktiga skärmen har ibland en stor kraft!

Bråk kan lätt uppstå när det är dags att släcka den. Vi har haft diskussioner och konsekvenser av dåligt beteende vid dessa tillfällen. Visst är det jobbigt då men det blir inte bättre om man ger med sig eller inte införlivar konsekvensen. Det blir lättare då men nästa gång är det ju samma sak. Bråken är ofrånkomliga. Man får ta dem förr eller senare.

Jag tror att man som förälder måste vara tydlig och sätta stopp. En stund då och då. Appar som är anpassade för barn. Med innehåll som roar men det finns många som är otroligt pedagogiska. I en teknikens tid måste du kunna hantera tekniken. Vår dotter som börjat lill-ettan skriver namn på sina skapelser och läser menyer för att kunna spara och avsluta. Vår son 4-år räknar till 3 på engelska. De lär sig massor utan att veta om det.
När de blir äldre får vi anpassa oss. Prata om etik på nätet! Jätteviktig att kunna i dagens samhälle! Prata om säkerhet, vad man kan och inte kan berätta. Man skall veta att livet är lika verkligt på nätet som IRL. Det man säger glädjer eller sårar lika mycket. Att det man inte säger är som att stå tyst och titta på.

För oss är lagom bäst! Korta stunder! Inte varje dag!
Oftast ger vi dem en tid. Tills maten är klar. Tills jag är klar med tvätten. Tills det är dags att åka. Det blir mer konkret än en tidpunkt. Konsekvensen av att man blir hysterisk är att nästa dag blir det inget spelande. Det är sällan hysteriskt längre!

 

Det finns fördelar med spel. Det innebär avkoppling. Motorik. Fokusering. Nya lärdomar. Ny kunskap. Nya vänner.

Anledningen till att spel kan vara så svåra att släppa är att det oftast finns ett driv i spelet. Ett mål du skall klara av. Man vill gärna nå sina mål och det är svårt att fokusera på andra saker samtidigt. Men detta kan även vändas till något positivt! Framtiden är kanske att spelen driver dig framåt i viktigare frågor i livet. Hälsa. Lycka. Motion. Det finns redan en stor uppsjö av appar inom dessa områden men dock inte med samma motivation som ett spel. Tänk om!

Våra barn leker! De leker varje dag! De älskar att springa runt! De har aktiviteter. Frisk luft och socialt umgänge varje dag! Ibland behöver de avkoppling..
…kul om de lär sig något samtidigt!

Ha D Gott – Igelkott

Prioriteringar?!

En fundering.

Jag läste en artikel i Svenska Dagbladet om vilken konflikt som framstår som den största enligt media kontra vad som är verkligheten. Enligt artikeln får Israel-Palestina konflikten mest uppmärksamhet trots att den hamnar ganska långt ner på listan av konflikter i världen rankade efter antal omkomna. Artikeln är förvisso från 2013 men jag funderade på vad jag själv skulle svarat. Just nu skulle jag nog sagt kriget i Syrien. De debatteras vilt om ”flyktingkrisen” i alla medier. För ett tag sedan hade jag kanske sagt Nord- och Sydkorea konflikten. Då det skrevs vilt om grammofoner och ökad spänning mellan länderna.  Innan dess kriget i Irak,  Afghanistan eller den nordafrikanska revolutionen. Men om man hade tänkt lite längre kanske svaret hade blivit Israel-Palestina konflikten. Jag hade INTE svarat kriget i Kongo som är är överlägset störst. Varför skrivs, debatteras, pratas det inte om Kongo? För långt bort? Ingen som vågar åka dit? Ingen som bryr sig?

Vi har i familjen haft ett eget litet trauma. Faran är inte över än.  Men allt fokus lades på moffa/pappa/Gunnar. Allt annat prioterades bort. Verkligheten utanför sjukhuset fanns inte. Alla tankar och känslor kretsade runt honom.  Efter några dagar började världen växa igen. Prioriteringarna ändrades. Familjen behövde mig också inte bara de som vakade utan familjen under samma tak. Jag behövde leka vardag lite,  krama på mina ❤. Men tankarna fanns ju där hela tiden även om jag inte var på sjukhuset. Sen kunde jag åka iväg en stund kanske släppa tankarna lite,  tills något påminnde. Nu måste man tillbaka i vardagen. Livet fortsätter ju även om pappa är kvar på sjukhuset. Men då är det så många som vet…

På sjukhuset var man  tvungen att vara stark för sig själv och de andra runt omkring.  Ta beslut med en virvelvind i huvudet tar lite tid men det går. Nu i verkligheten måste man vara stark för att det är fler som undrar.  Utanför vår lilla bubbla av vakande finns många fler som oroar sig lika mycket för honom. Men också många som med medkänsla i blicken inte säger något men man känner att de vet vad man går igenom.

Hur har det ena med det andra att göra? Jag kan tycka det är spännande att man blir så fokuserad. Man stirrar sig blind på en grej så resten av världen slutar snurra. I vår situation handlar det om känslor. Att ta in,  anpassa sig och gå framåt. Bita ihop eller bryta ihop varje gång en ny situation uppstår.  Att ta beslutet jag behöver mat för att ta nästa beslut.  Små steg i rätt riktning. En pojke spolas upp på en strand. En bild som fastnar på näthinnan. En tragedi i sig men som får en hel värld att fokusera på en sak. Att stirra sig blind. Visst fortsätter folk spela fotboll och Island tar sig till EM. Men det stora fokuset ligger på flyktingarna.  Inte på anledningen till att de flyr. Det kanske kommer sen. Om nån vecka är det en annan kris,  ett nytt fokus. Vad händer med flyktingarna då?

Jag är hemma nu. Nattar min son. Dottern sover i rummet bredvid. Imorgon ska jag jobba då får man fokusera på det. Igår lade jag fokus på pappa. Jag väntade på besked. Ilade ner till Sahlgrenska och väntade med hjärtklappning och skakande ben medan de gjorde hål i hans huvud för att minska på trycket på hans hjärna. Idag fokuserade jag på mig,  jag sov och gjorde inget men tankarna svävade iväg ibland. Ikväll fokuserade jag på min familj. Busade, provade vinterkläder och såg till att de somnade med mat i magen och en saga att basera sina drömmar på. Nu ska jag krama min man och mysa framför en film.  Om jag kan när chocken släpper fokusera på många saker samtidigt borde inte fler kunna det? Klart man ska prioritera men glöm inte att världen fortsätter snurra! Det finns många andra utanför bubblan…

Ha D Gott –  Igelkott

Börja Vardag!

Dags att börja skolan! Tanken slog oss någon gång runt jul/nyår att Luna skulle börja skolan. Hon ska bli en lilletta. Tror att jag var mer nervös än henne men en stor dag var det i varje fall. Stolt över sin nya skolväska och nya kläder dagen till ära.

Även Enzo gjorde ett stort kliv. Han flyttade in på Lunas gamla avdelning och tog tom över hennes plats. Han började stora dagis/förskolan med nya Spindelmannenskor som blinkar och ny Spindelmannenkeps. Resten av Spindelmannen outfiten hade vi sen innan. Det är Spidey som gäller just nu!

IMG_3213 IMG_3196IMG_3212IMG_3209  IMG_3203

Men det var fler skolor som skulle startas. Först ut var ridskolan. Luna studdsade lite när hon pratade om det. En vecka senare var det simskolepremiär. Numera i gruppen Pingvinerna tillsammans med simskolekompisen Benjamin.

IMG_3224 IMG_3227

Enzo får vänta till våren innan vi kallar honom för sköldpadda. Men det blir absolut inga problem att få ner honom i vattnet. Han blir mer och mer lik Luna. Mer under vattnet än över.

Skönt med vardag och rutiner men det varade inte så länge. Nu saknar man den och hoppas det snart blir vardag igen!

Ha D Gott – Igelkott

Mot Playmobil landet!

Playmobil är barnens favorit leksaker. I Tyskland finns det en temapark med bara playmobil. Bra semester resmål tänkte vi. Smartaste draget vi gjorde var att packa en sovväska en badväska och en utflycktsväska. Vi slapp krånglet med att ta med alla väskor in på varje plats vi stannade på. Vi stuvade in allt i bilen och begav oss först till Farfar i Skåne för en första övernattning. Nästa anhalt blev Leipzig i Tyskland. Fruktansvärt nedgånget och klotter överallt men vi hittade en mysig liten restaurang precis vid en liten kanal. Mätta och nöjda somnade vi.

Vi lärde oss snabbt att Tyskar gillar vindkraftverk och solpaneler lika mycket som de gillar skördetröskor och schnitzel.

Dagen efter var det inte långt kvar till Playmobillandet.

Efter en dag med massor av lek bestämde vi oss för att göra något annat. Men kvällen avslutades med god mat och plask i hotellets pool. Efter en god natts sömn begav vi oss till Nurnbergs Tiergarten. Där fick vi träffa på djur vi aldrig sett förut och inte visste fanns. Vi fick se en rumpbuske, prova på spännande lekplatser och ha en apa ovanför huvudet utan skyddsnät. =D

Tillbaka till plaskpoolen och sen sov vi gott. Trötta efter en heldag i över 30 graders värme. Dags för dag 2 på Playmobil Funpark, då tog vi med badkläder till barnen.

Efter ett plaskande till och en sista natt i Nurnberg så åkte vi till Munchen. Där bestämde vi oss för att kolla in på Deutsches Museum. En otrolig utställning av flygplan, ubåtar, forskning av diverse slag och bäst av allt en hel våning med bara lek.

En natt i Munchen sen åkte vi vidare. Så här såg det ut i bilen för det mesta =D

Men den här dagen var det 38 grader varmt och ACn i bilen var att föredra framför utsidan när vi passerade en Alpsjö. VÄND! Det turkosa vattnet bad om mera plask så det blev dagens bästa stopp. Det vi egentligen skulle göra, besöka ett sagoslott fick vi ge upp. Det visade sig att fint grupperade asiater hade intagit det hörnet av Tyskland och vi orkade inte vänta på att alla dem skulle besöka slottet. Så vi tog några bilder och åkte vidare under zeppelinare och genom vinodlingar för att anlända vid nästa hotell nära gränsen till Schweiz. Efter en natt utan AC bestämde vi oss för att vi var trötta nu och ville bege oss hemåt men med några stopp till på vägen. =/

Först stannade vi i Bremen. Väldigt mysig stad med stor charm, pannkaksskepp och den berömda Bröderna Grimm statyn. Håller man i åsnans ben och önskar sig något så går den önskan i uppfyllelse nästan gång du kommer till Bremen. Vi trivdes här =)

Efter Bremen begav vi oss Danmark som nästan kändes som att komma hem. Liten risk att vi varit i Danmark överdrivet mycket när den känslan infinner sig. För tredje året i rad besökte vi den skolösa piraten. Legoland levererar som alltid och i år kunde hela familjen åka med i Draken. Bara Luna och pappa Roger fick åka Polar Expressen båda tjöt, en av skräck den andre av skratt. =D

Bra slut på en bra resa. Många timmar i bilen men det var inte några problem. Jobbigast för oss alla var nog värmeböljan. Roligast var Playmobil Funpark men starkaste minnet bjöd Alpsjön och Bremen på. Så nu vågar vi kanske ge oss på Disney Land Paris snart. Men ibland är det skönt att det bara är vardag.

Ha D Gott – Igelkott

Piratskepp å Hoj!!!

Det var troligtvis den enda gången en Ostindiefarare glider fram på Göta Älv. Barnen kallade det för piratskeppet. De fick gå ner till älven för att se den på dess väg upp till Vänern. Men det var inte helt lätt så jag tror inte att de kommer låta piratskeppet åka på fler Värnenturnéer. Häftigt ändå att få se den så nära hemma.

Ha D Gott – Igelkott